Mot mörkare tider
Nu tycker jag att det verkligen märks att det börjar bli mörkare om kvällarna. Jag har någon slags hatkärlek till de där. Älskar faktiskt verkligen hösten men det här mörkret är jag inte alls ett fan av. Blir som slagen i huvudet av de och så himla trött, HELA TIDEN.
Men jag antar att det är extra jobbigt såhär i början när man faktiskt inte är van( vilket man kanske borde vara efter 21 år i sverige, men ändå).
Kan inte låta bli att längta tillbaka till Thailand när hösten nu smyger sig på. Önskar att jag kunde spendera yttligare två månader där i vinter. Borde vara standard faktiskt. Får bli det i framtiden, när man är pansionär.
Men nu är det ju faktiskt dags för nya utmaningar. Att sätta igång med plugg för mig den här hösten känns så jävla rätt. Det är två år sen som jag tog studenten och har hunnit en himla massor av kul efter det. Jag har flyttat hemifrån, bott 2 månader i Thailand, varit i London och Barcelona, provat en himla massor av olika jobb som jag fått galet med erfarenheter ifrån, konserter,galna utgångar,nya vänner och massor av kärlek. Jag är en lyckligt lottad tjej och det är jag medveten om. Men hit där jag är idag och allt på vägen har jag tagit mig igenom själv. Vägen har varit krokig och livet har verkligen inte alltid varit lätt( de är det ju fortfarande inte) men viljan och styrkan har alltid funnits där.
Jag är stolt att jag tagit mig i kragen och tagit reda på från djupet av mitt hjärta vad jag vill hålla på med i framtiden. För mig känns det givet att få hjälpa människor. Jag är fullt frisk, med alla fingrar och tår, inga handikapp, två ögon och två fungerande händer, jag vill verkligen ta vara på det och känna att jag hjälpt människor i mitt liv.
Men nää, idag var egentligen inte en speciellt bra dag. Jag har sovit hos Lotta med Frida tills idag för att idag hjälpa henne att packa ihop alla sina saker då hon imorgon flyttar till Jönköping. Jag har mest puschat och hetsat att " nu tar vi tag i de" " Dags att damsuga" "Packa detta nu" medan jag egenligen bara vill lägga mig ner på golvet och skrika att "Är du helt dum i huvudet som flyttar i från mig?!?!?!!!!!!". Jag är ju självklart glad för hennes skull men måste ju erkänna att det känns förjävligt. En bit av mitt hjärta slits ut och krossas i små små bitar typ. No joke !
Att Frida dessutom drar till asien i ett halvår i oktober och att Lina flyttar till England om någon vecka,Min storasyster har flyttat till Jokkmokk idag samt att Åsa bor i Norge lämnar mig med noll. Känslan av att bli så himla ensam är äckligt jobbig. Jag behöver ju dom för att kunna andas normalt, för att kunna leva ett liv med lycka. Nää fyfan vad jag kommer behöva kämpa från och med nu. Lätt blir de inte, men jag är inställd på blod svett och tårar och hoppas att jag ska klara mig bra.
Blir helt gråtfärdig av bara tanken.
Men jag får se fram imot att åka och hälsa på och alla loven då vi troligtvis kan ses. Antar att man kommer drunkna i vardagen iallafall, ni vet plugghögen deluxe och träning,sömn och allt vad hör till. Om pengar finns så hoppas jag iaf att jag och Lotta kommer iväg på en shopping weekend i London någon gång i höst kanske. Vore inte alls helt fel. Annars så är jag lite inne på att åka och volontär arbeta i början av nästa sommar. Typ i tanzania för då har jag ju pluggat omvårdnadsgrunderna och kan åka dit och hjälpa till lite grann. Vore helt fantastiskt kul faktiskt !
Nej men nu har jag suttit upe och skrivit ett bra tag. De e kvälls tankarna som vill ner i text antar jag. Blir alltid lite extra känslig på kvällen. Men ska va uppe en stund till och sedan ska jag krypa ner bredvid johannes. Fyfan vilken lyx för mig att få ha honom som min färstman. Gosigare kille får man ju leta efter.
Puss och godnatt <3
